Berättat 2007 av Per Persson på Ljungeryd, född 1925.
Det var en söndag förmiddag på 1920-talet. Far och mor, Rickard och Ruth Persson, åkte från Ljungeryd till Hålanda kyrka med häst och fjädervagn. När de närmade sig Va’a bro (bron över Grönån) fick de båda se något stort mörkt föremål-farkost-fordon glida ner utför Skaggate li’. Det syntes också människor i den. Mor ville inte berätta hur de såg ut. Allt försvann på bron.
Hästen, en gammal trotjänare som gått över denna bro många gånger, vägrade att passera bron. Han stegrade sig och visade tecken på rädsla. Efter en viss övertalning och lugnande tilltal gick han över. På hemvägen från kyrkan var det inga problem vid bron.
Rickard hade varit i Bråtaslätt och hjälpt till med att förlösa en kalv. När han cyklade hem (nykter) mötte han i Klövasvängen en stor vagn dragen av två stora hästar. På kuskbocken satt en man med en stor piska som han slog mot far med en väldig kraft. Men far blev inte träffad. När ekipaget passerat blev allt tyst.
Mor har berättat många gånger om den där kvällen när far kom hem från Bråtaslätt. Han var vit i ansiktet och skakade av skräck. Dagen efter berättade han allt vad han hade varit med om.
Man skall vänta till dagen efter med att berätta om man varit med om något övernaturligt. Så sade man på den tiden.
Vid Höjda, högsta punkten på Skaggate li’, möttes ett tiotal ungdomar, även medelålders, nästan varje kväll oavsett årstid på 1930- och 1940-talet. Det var också en utgångspunkt för någon promenad, speciellt i månsken. Ibland hade någon en vevgrammofon med sig. Då var mjölkbordet lämpligt att placera den på.
