Härvidlag är det blott två kvarnar, som kan komma ifråga då det gäller direkt levebröd inom denna yrkesgren, nämligen Getås (Espet) och Skaggata (senare kallad Mauritzbergs kvarn) kvarnar. Vilken av dessa två som är äldst vet man ej, men långt tillbaka i tiden kan man spåra deras tjänst åt det allmänna.
Beträffande by- och rotekvarnar behandlas dessa gårdsvis tillsammans med beskrivningen på den gård de lyder eller lytt under.
Innan en beskrivning på de två ovannämnda kvarnarna göres, kan det vara lämpligt, att påminna om den stora förtret de ”enskilda” kvarnarna var för herremännen. Inte ens den lilla mäldförtjänsten unnade dessa herrar en enskild person. Leijonhufwudama på Grävsnäs tillhörde den kategorin — förresten var de tyranner mot folket i mycket annat. I en urkund i Riksarkivet nämnes bl.a. hur Greve Axel Leijonhufwud på Grävsnäs år 1591 lät bränna ett stort antal kvarnar runt om i trakten, bl.a. i Hålanda:
”Thesse efter:ne qvamer hafwer her Axel latid uphränne i Eric Olssons be- falmng, och ligger dera under cronehemmen alla:
En qvam, ligger till en gärdy heter Alsbo, är brändh
En qvam, ligger till en gård, heter Gr andalin, är brändh
En qvam, ligger till en gård, heter Reersbo, ther sloges stenarna sunder i samma qvam”
Men böndernas starka nacke kunde aldrig plågoandarna bryta av för all tid — den stärktes för varje fejd.
GETÅS KVARN
Denna är belägen längst i norr, vid Grönån. Från början har den helt säkert varit en gårdskvarn under Ljungeryd, knappast någon byakvarn. Den omnämnes 1805 tillsammans med en ”sågekvarn” vid ett gårdsköp. Några år senare, 1810, beviljades Th. Gripenstedt på Grävsnäs rätt och tillstånd av Ale häradsrätt att anlägga en kvarn vid Getås. Byamännen i Verled hade intet att anföra emot detta, då de blev tillfrågade härom vid ovannämnda ting. (Vid samma tillfälle förvärvade Gripenstedt ett antal gårdar runt om.)
